Snart slut....tyvärr...

Ja, då var snart min slutpraktik klar - sorgligt men sant! Har haft en underbar praktik och vill inte sluta!
Fem veckor gick så snabbt! Kommer att sakna min handledare och "mina" elever. Jag har känt mig så välkommen och det är så sorgligt att behöva sluta. Jag vet i alla fall att jag har valt rätt yrke.
En vidrig tenta vecka framför mig har jag att vänta och sedan börjar äntligen examensarbetet med min underbare kursare Fredrik som jag alltid har så kul med!

En annan positiv sak är att det ska bli ca 16 grader på lördag! Hoppas nu det bli som SMHI har lovat!
Må väl

karlar...

I fredags efter min vfu bar det av till Köpenhamn för 50 -års firande. Vi åkte härifrån lite över tre. Pappa skjutsade oss till stationen i Hässleholm. Mamma var kvar hemma och skulle passa barnen fram tills dess att farmor skulle komma och avlösa henne.
Vi steg ombord på tåget på våra förköpta biljetter och allt var frid och fröjd. Kändes dock lite konstigt eftersom det var första natten vi båda var ifrån barnen.
Jag kände mig lite halvkonstig, men trodde att det berodde på lite upprymda känslor, både att vara barnfria lite , men också det att vi inte brukar resa så mycket.
Tåget skulle ta oss till Österport lite utanför centrala Köpenhamn. Det är bara att sitta kvar vid centralstationen sa konduktören.
Okej, tänkte vi, detta blir bra! Tåget stannade på centralstationen i Köpenhamn, men helt plötsligt så skulle det inte fortsätta till Österport! Vi fick stiga av på centralen. Jag frös och kände mig lite småvissen. Det skulle komma ett tåg till Österport ca 5 minuter senare. Jodå, det kom ett tåg, men det fick ingen stiga ombord på av någon konstig anledning........En stund senare kom det dock ett överfullt tåg som skulle ta oss till Österport. jag hade fullt upp med att inte få födelsedagsblommam förstörd som vi hade med oss till den blivande 50 -åringen.
Väl framme i Österport skulle vi ta S - tåget till Emdrup. Vi lyckades få tag i biljetter och kom ombord på ett tåg. När vi nästan var framme bad jag Kristian att ringa till den blivande 50 - åringen som skulle komma och möta oss på hållplatsen i Emdrup. -Ingen svarar, sa Kristian!
- Va? Svarar ingen, sa jag. Vi vet ju inte var festen är. De skulle ju möta oss när vi kom fram.
Vi steg i alla fall av och fortsatte ringa. Ingen svarade! Jag började frysa ordentligt där jag stod i min tunna festklänning. Kände mig nästan lite febrig.
- Vilket nummer slår du, sa jag till Krille.
-Jag slår 45 - och sedan deras mobilnummer.
-Ska det inte var två nollor framför 45 sa jag. 45 är ju landsnumret till Danmark och man måste slå 0045.
-Nejdå, sa Krille, det ska man inte göra!
Krille ringde och ringde. Jag blev mer och mer irriterad. varför svara de inte? De vet ju att vi ska komma?
När vi stått och frusit i över en timme i ett nollgradigt Emdrup så gav jag upp och vi besluitade oss för att köpa biljetter hem. Precis när Krille köpt biljetter hem så ringde den blivande 50 - åringen till oss och undrade var vi var!
50 - åringen kom och mötte oss och bekräftade att man måste ringa 0045!
Just i detta ögonblick var jag lite lätt upprörd på min make.........
Jag frös så naglarna var blå.....
Vi kom i alla fall fram till festen som var i en lokal en bit därifrån. Det var mycket folk både från Danmark, Norge och England. Vi var de enda svenskarna.
Vi fick en fantastisk förrätt bestående av lax.
Till middag var det ugnsbakade grönsaker, såser och oxfile.
Jag fick dock inte upp värmen och kände att jag hade feber.
Krille fick fråga 50 -åringens fru om det fanns ett vilorum. Tyvärr så fanns det inte det, men en av gästerna bodde precis bredvid och jag fick låna hennes soffa att vila på. Jag sov i två timmar och kände mig sedan bättre och kunde återgå till festen.
Jag fick kaffe och dessert och kände mig bättre. Vid 1 - tiden tog vi och 50 - åringens två barn taxi till deras underbara lägenhet i närheten av Lilla havsfruen. En underbar etagelägenhet med högt i tak, stuckaturer och underbara gamla golv.
Vi sov gott och tog sedan tåget hem. Jag kände mig bättre, men fick feber igen på kvällen. I dag har jag mest legat på soffan för att bli bättre och slippa vara hemma från min vfu i morgon. Just nu känns det bättre och jag hoppas febern är borta nu.
Må väl

Två veckor och tiden rusar fram

Två veckor av fem avklarade på min vfu. Tiden har gått så fort. Det är oerhört roligt att ha vfu, men också väldigt jobbigt. Jag är inte van vid detta livet. Jag är ju van vid att plugga hela dagarna. Det är ju undervisa jag ska göra, men som sagt, vanan och erfarenheten har jag inte.
Jag har en mycket bra handledare och mycket trevliga elever och det underlättar naturligtvis.
Har under tre veckors tid brottats med en hemsk förkylning som inte vill ge med sig och den får ingen chans att försvinna. Det värsta är att jag inte kan träna, försökte mig på läparbandet häromkvällen, men det gick inte.......
Idag har jag och Isolde gått en runda, underbart vårväder! Små knoppar som sticker upp ur jorden och ger en hopp om en vår!
Nej, nu är snart denna helg borta och en ny vecka väntar!

Må väl

Första veckan klar

Första veckan av fem på min slutvfu är avklarad. Det har varit en kanonvecka, bra kollegor och trevliga elever. Jag stormtrivs verkligen och vet definitivt att jag valt rätt yrke, trots att vägen dit är lång och bitvis besvärlig.
I natt har jag jobbat. Åkte upp till jobbet efter min VFU och jobbade till klockan 08.00 i morse. Jag har sovandes natt, så det gick alldeles utmärkt. Jag fick stiga upp tidigt, det var enda nackdelen, annars gick det bra.
I dag har vi ätit en god frallefrukost, stannade till på Konsum efter jobbet och sedan gick vi ut. Krille har sågat ned en massa träd och jag och barnen har travat ved hela förmiddagen och burit kvistar. En god fika i solsken blev det också - årets första - mysigt!Nej, nu ska jag hänga ut årets första tvätt och sedan blir det väl snart till att förbereda middagen, tror det blir lasagne idag.
Ha det bra och må väl!