Min Krille

Vad hade jag gjort utan min man och min bästa vän....

Ja, vad hade jag gjort utan min Kristian som står ut med sin heltidsstuderande fru? I måndags var det kris igen...ja, det är den förbaskade diskursanalysen som spökar.
Jag hade så ont i magen, ju mer jag läste ju mer förvirrad blev jag. Det såg mörkt ut. Ringde och skällde lite på Krille, var ju tvungen att få det ur mig, han fick vara lite av ett bollplank. Sedan ringde jag till min bästa vän Fredrik, som även är kurskamrat till mig. Han lyssnade och gav mig tips på hur jag kunde gå tillväga. Vid det här laget var jag så trött och kunde inte tänka klart. Jag letade efter en nål i en höstack.......
Fredrik puffade i alla fall mig och fick mig att se det hela lite ljust igen. På kvällen satte sig min underbara make med lite gamla uppsatser från nätet och metodböcker. Till slut så hade vi efter många och långa diskussioner greppat detta tillsammans. Jag behöver nog någon att diskutera med, få en bekräftelse på att jag är på rätt väg. Nu känns det i alla fall bättre och kanske klarar jag detta nu!
I går var jag på gympa igen. Har missat det två gånger på grund av förkylning.
I dag har jag jobbat på högstadiet i Hästveda. Det är alltid lika kul att komma ut i verkligheten och träffa dessa underbara ungdomar! Visst är det en utmaning, men det är väl så det ska vara när man jobbar med ungdomar?
I morgon är det seminarium med min underbara historieprofessor Marie - Louise igen. Jag njuter av dessa onsdagar som är så trevliga. Vi är bara en liten grupp och det är så trevligt folk. Jag känner att jag kan ställa de frågor jag vill och att jag faktiskt kan svara fel utan att det gör något. Stor heder till ALLA i onsdagsgruppen!