Växlande humör...

Fick mail av min handledare i måndags, han gillade formaliadelen på min uppsats men ville ha lite rättningar. Han sågade inte den i alla fall och det är jag evigt tacksam för! Detta kändes bra! Det som är så konstigt är att i nästa stund så faller jag igen, tänk om inte det jag rättade i formaliadelen är bra.....tänk om resultat och analys inte blir bra.....usch....
Denna uppsats förföljer hela mig dygnet runt. Kan inte sluta tänka på den. Det akn ju bli jättebra, men det kan lika väl bli mindre bra.
Visst rasar inte världen för att man inte skulle klara en uppsats ( jag fixar nog det), men det blir så stressigt om man skulle halka efter. Dagarna efter opponeringen startar nästa kurs dvs au 3 som är en förkortning av allmänna utbildningsområdet ( på au 3 skriver man examensarbetet). Det är ingen på högskolan som drar i nödbromsen om jag inte är riktigt klar, nej, då är det fullt ös med nästa kurs. Nu har jag ju visserligen varken haft omtentor eller några rester under mina snart sju terminer, men någon gång måste det väl ändå käpprätt åt skogen, det hade ju varit konstigt annars, eller?
Nej, nu åter till saltgruvan som en kursare brukar säga när man ska jobba med skolan.
Må väl