I dag har jag städat mina förbaskade kökslådor, inte skoj alls, fast det blir väldigt fint!Jag får fortsätta i morgon.
Klockan 13.30 bröt jag städningen och åkte ned till skolan för att hämta barnen. Vi fortsatte sedan till Hässleholm och handlade en massa mat, det var rätt tomt här efter Bulgarieresan.
När vi kom hem så hade Krille redan kommit och höll på fullt på med potatisen. Jag började packa upp mina varor när telefonen ringde. Krille svarade och jag hörde honom säga: - Jo, vi har en vit anka......
Det var en kompis som heter Malin som hade sett en vit myskanka ute på väg 23. Nu är det på det viset att när vi var i Bulgarien så passade svärmor vårt hus och hon hade problem med denna anka som hon kallade utbrytarankan. Denna lilla anka som heter Hanna smet hela tiden för svärmor. Ankan flög över staketet och flög omkring på tomten. Det är ett tag sedan vi vingklippte henne så hon hade inga problem med att få luft under vingarna.
I söndags hann vi inte klippa Hanna eftersom vi sov länge efter resan och hade mycket att packa upp. När Krille sedan skulle stänga till ankorna på kvällen så satt Hanna och sov på husnocken. Vi bestämde oss för att klippa henne i kväll eftersom jag jobbade sent i går kväll.
Nåja, åter till dagens händelse. Krille fick knata bort till 23:an och där satt mycket riktigt Hanna. Om hon väntade på taxi, buss eller något annat får jag låta vara osagt, men hon hade tydligen enligt Malin suttit där hela dagen. Krille försökte fånga henne, men lyckades inte.....Krille knatade hemåt igen och vi åt middag. Efter middagen var jag och Isolde en sväng nere vid kyrkogården och beslutade oss sedan för att se om Hanna var kvar på 23:an. Jodå, där satt hon! Vi tutade på henne, men hon verkade mest ignorera oss och tittade hellre på alla lastbilar som körde bara ett par decimeter från henne. När vi kom hem så ringde jag mamma och frågade om hon kunde komma och passa barnen så jag och Krille kunde försöka fånga Hanna. Mamma kom och jag och Krille körde iväg.
Vi fick använda en gammal grusväg här bredvid grannen och sedan fick vi klättra på en hög kulle ned till 23:an, folk som körde där måste ha undrat vad vi sysslade med.
Väl nere på 23:an så knatade vi bort till Hanna. Hon stod stilla och tittade på oss, men verkade vara mycket nöjd med att titta på lastbilar.
Efter en stund lyckades jag distrahera henne genom att leka med grästuvor framför henne och Krille kunde kasta sig över henne.
Jag fick in Hanna innanför min munkjacka och Krille stängde den. Jag tog ett rejält grepp om huvudet på henne och började gå hemåt!Där kom jag gående med en anka som stack upp huvudet ur min jacka! Folk höll på att tappa ögonen ute på vägen. Det blev en lång promenad för mig och Hanna hem och jag skrattade så tårarna rann!
Väl hemma så hade inte Krille hunnit hem ännu så jag släppte henne i köket hos mamma. Hanna hoppade upp på fönsterbrädan och satte sig och tittade ut och sket allt vad hon kunde!
Hon flög sedan bort och satte sig vid spishällen. När hon däremot hade varit inne i TV rummet och bajsat på mattan så beslutade vi oss för att ta ut henne och vingklippa henne.
Nu är Hanna klippt och lär nog inte ge sig ut på egna upptåg på ett tag!
